Bråkuppgift – Kvadrat (2)

En till video på samma tema som den förra.

Annonser

Bråkuppgift – Kvadrat

Idag testade jag att göra en liten matematikuppgift i Keynote. Jag hoppas den leder till att eleverna visar lite olika strategier för varandra och att den uppmuntrar till diskussion i klassrummet.

Relevant, verklighetsanknutet och ”viktigt på riktigt”

På Twitter klickade jag i lördags på en länk som ledde mig till ett kommentarsfält där en person skrivit några textrader för flera år sedan vilka fick mig att fundera vidare på vad som egentligen är relevant för eleverna i skolan.

Är:

att ta reda på hur många liter mjölk ett klassrum rymmer,

att mäta arean på en tärning,

att mäta trafikflöden ute på gatan,

att lära sig multiplikationstabellen på en iPad,

att skapa en musikshow och visa för andra,

att klicka på en dator för att öva namngeografi,

att utgå från en film på youtube vid formulering av matematiska problem,

att diskutera och förklara vilka lagar som är viktigast och varför,

att måla en tavla som beskriver en känsla,

att genom sketcher/teater gestalta historiska utvecklingslinjer,

att publicera en artikel eller en film på nätet,

att slå en tärning 1000 gånger och se vad som händer,

att lyssna på en presentation om Norrbotten,

att läsa en bok,

att diskutera budskapet eller fragment av en film,

att tillsammans bedöma ett alster av något slag…

…“relevant”, “verklighetsanknutet” eller “viktigt på riktigt”?

 

Kommentaren jag fastnade för löd som följande;

“The real test of whether a math problem is “relevant” is not “do you use this in ‘real life’,” whatever that means, but “do you want to solve it?” It’s not that you want to solve it because it’s relevant; wanting to solve it is what it means to be relevant. The solution to the problem of relevance cannot be aimed at any location in the process of education other than what the students want. We can access various natural processes in causing students to want to solve problems: they are naturally curious, hungry for understanding, they want to resolve cognitive dissonance when it comes up, they want to feel accomplished and mentally powerful, they’re drawn in by story, attracted to the perception of a grand scheme, to knowledge surrounding things they’re passionate about, etc. Curious is the big one. All these forces are amplified by a sense of comfort and orientedness in the face of a problem, and inhibited by any sense of helplessness or disorientation///

 

///The challenge is to find the (strictly mathematical) drama / enticement to curiosity that is at play in the ideas, and figure out how to make it visible to students. If the ideas are really important enough to stress over how to teach them, then there should be plenty of drama and enticement available.” (Länk)

 

Tankar kring hur vi egentligen definierar verklighetsanknytning, viktigt på riktigt och relevant undervisning dök upp hos mig. En tanke som vid dessa funderingar förstärktes var den om att göra eleverna perplexa (förbryllade) vilket i sig kan betraktas som en av Vygotskijs tankar där man utgår från elevernas omvärld eller deras betraktelser och kunskaper av densamma och sedan försöker hitta det läge/den nivå (proximala utvecklingszonen) där eleverna utvecklar sina förmågor bäst. Detta kan t.ex. vara att visa eleverna en för dem ny situation där de känner igen delar av t.ex. omgivningen eller händelseförloppet. “Feta frågor” dyker upp hos eleverna då de förbryllas av vad de upplevt/betraktat och detta kan bli utgångspunkt för arbetet. Att veta vad som förbryllar samtliga elever i en grupp är svårt men att skapa öppna uppgifter där eleverna tillåts formulera egna problem gör undervisningen individualiserad men samtidigt öppnas möjligheterna att lära tillsammans och av varandra i en grupp eftersom utgångspunkten (vare sig det är en film, en bild, en text eller annat) är densamma för alla elever och alla kan bidra med sin betraktelse och sina kunskaper. 

Att veta hur mycket mjölk ett klassrum rymmer låter kanske inte så relevant, åtminstone inte i verkliga livet men då viljan hos eleverna att lösa det problemet är stark blir det ett relevant problem att lösa. Jag upplever att detta ofta sker när det är eleverna själva som formulerat själva grundproblemet som de förbryllas av (oavsett skolämne). Naturligtvis är det så att olika elever förbryllas av olika saker, olika klasser förbryllas av olika saker. Goda relationer till alla elever i klassen ger läraren mängder av information kring detta och lärarens uppgift är att plocka fram denna information i planeringen av uppgifter och kanske med någon slags “timing”?

Tankarna kring hur undervisningens innehåll kopplat till elevernas utveckling av förmågor fortsätter givetvis. En bra början är att vi utgår från eleverna vi har idag istället för oss själva och våra egna skolminnen för att göra undervisningen relevant.

/ Nicklas Mörk