Lärare kan inte gömma sig bakom ett kunskapskrav

På vilka sätt påverkar språket i kunskapskravens formuleringar och form skolan? Jag tror frågan är något som många lärares funderingar tangerat när de under sena kvällar försökt att organisera undervisning genom konkretisering av läroplanens mål, innehåll och krav som under nästkommande dag påverkar elevernas liv. Kunskapskraven skulle bli tydligare med LGR11 och bedömningarna mer likvärdiga. De stora lokala variationerna i bedömningen skulle arbetas bort. Något som är oklart för mig är vilket syfte (mer än enhetlighet mellan ämnen) just denna konstruktion av kunskapskraven med värdeord och avskalat ämnesspråk hade men också som jag skriver ovan vilken effekt språket fått? Vilar utformningen på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

Många lärare kanske nu direkt invänder och tänker att  LGR11 ska ses som en helhet, en slags treenighet som samverkar och där undervisningen organiseras utifrån alla delar. Givetvis är det så det ska vara men jag tror språket och formuleringarna i var och en av delarna har stor betydelse för hur lärarhantverket ser ut i praktiken, medvetet men också omedvetet. Språket blir del av lärarprofessionens yrkesspråk med allt vad det innebär.

Något jag funderar över är hur kunskapskraven kan påverka eller kanske faktiskt påverkar skolan idag? Här är några exempel ur mina reflektioner:

  • Organisationen av undervisningen
  • Bedömningspraktiken
  • Organisationen av särskilt stöd efter behov
  • Elevernas syn på kunskap

Organisationen av undervisningen

Det är naturligt att planering av undervisning påverkas av kunskapskravens språk (oavsett språk) eftersom alla lärare ska arbeta efter läroplanen. Men hur påverkar det? Jag tror att kunskapskravens språk idag påverkar både valet av metoder och undervisningsinnehåll ute på skolorna. I och med att kunskapskraven ska sättas i relation till det centrala innehåll som direkt återges i kraven har detta också påverkat bedömningspraktiken runt om på skolorna. Det är också naturligt och en av anledningarna till att vi har en läroplan med krav. Det vi kan fundera över är på vilket sätt. En betraktelse från mig är att kunskapskravens formuleringar blivit alltför viktiga i relation till kunskapen som formuleringarna uttrycker. Detta har i mina ögon lett till t.ex. bedömningshysteri där alltför många enligt mig försöker trycka in kunskapen i matriser för att förtydliga alla olika stegen i lärandeprocessen för eleverna. Fokus har då blivit stegen snarare än vad stegen innehåller. Givetvis beror arbetet med matriser på hur man använder dem. Det finns exempel på lärare som använder dem sunt och som effektivt hjälpmedel. Jag har dock sett allt för många exempel där matrisen (och även många fall utan matris) bidragit till en syn på kunskap som något man bockar av. Kunskap inom ett ämnes olika områden hänger dessutom samman och är mer komplext och vackert än så. Matriserna påverkar i mångt och mycket också hur lektionerna utformas och vilka metoder lärarna använder i sin undervisning, medvetet och omedvetet. Eftersom innehållet i LGR11 i många ämnen är mycket stort och där varje del samtidigt ska sättas i relation till ett kunskapskrav läraren valt att bedöma har detta lett till en slags bedömarstress (då menar jag inte bedömning som i begreppet feedback) på många håll och undervisningen fokuserar då på att säkerställa underlag utifrån otydliga krav istället för bedömning i form av feedback på detaljer inom en arbetsuppgift på individnivå.

Bedömningspraktiken

När det gäller bedömning av kunskaper är språket i kunskapskraven avgörande. Ett beslut togs på Skolverket att det var värdeord som skulle skilja nivåerna av kunskaper i de olika ämnena. Samma värdeord skulle karaktärisera bedömningsspråket i alla ämnen oavsett ämnets karaktär. Alltså frångick man ett ämnesspecifikt språk till förmån för ett generellt. Visserligen stärker det en dimension av lärares yrkesspråk men samtidigt blir det inte lika pricksäkert som ett annat varit. Pricksäkert är nämligen långt ifrån vad det är. Numera har Skolverket presenterat olika material för hur kunskapskraven ska förstås t.ex. texter och filmer om bedömningsaspekter. Kunskapskraven är alltså något vi implementerar under en oerhört lång tidsperiod. Nu, flera år efter LGR11 började användas i skarpt läge inser vi hur olika tolkningarna av de olika värdeorden i relation till allt centralt innehåll kan vara. Om vi dessutom lägger till tidsaspekten, dvs. hur lång tid vi lägger på en uppgift innan bedömning förstår vi också att bedömningarna blir olika träffsäkra. Det är alltså lärarens uppgift att alltid tolka ett kunskapskravs relation till ett innehåll och därmed också bestämma exakt vilken kvalitet som bedöms. Det är inte konstigt om bedömningarna då blir olika då. Det positiva kan sägas vara att vi lärare, mer än någonsin reflekterar och diskuterar bedömningsfrågor men samtidigt gör osäkerheten att tidenfokuseras på det istället för att utifrån en mer pricksäker bedömning också organisera bra undervisning som leder till lärande.

Organisationen av särskilt stöd

Om möjligheten till stora variationer i tolkningar av vad som bedöms tillåts avspeglas det här också hos de elever som behöver särskilt stöd. Om bedömningen inte är pricksäker i en kartläggning går tiden innan vi säkert vet att en insats behövs. Jag vet fall där olikheten i tolkningar av kunskapskraven lett till att elever fått vänta på att ett särskilt stöd som de har rätt till organiseras i flera år. Detta för att kunskaperna och behovet av stöd inte kartlagts pricksäkert. Vis av erfarenheten vet vi ju att kunskaperna inte “mognar” fram. Nu tror jag inte det här görs i ondo men jag tror att brist på bedömarkompetens i kombination med otydligheten i kunskapskraven är mycket olycklig för eleverna. Hur väl kan vi arbeta målstyrt med uppföljning då vi identifierar elevens nulägeskunskaper i ett ämne med ett språk som inte är ämnesspecifikt?

Elevernas syn på kunskap

Man kan fråga sig vilken syn på kunskap eleverna får av skolan när det finns exempel på studentflak, när elever tar studenten, som innehåller kunskapskravens värdeord? Kunskapskravens konstruktion får aldrig bli viktigare än kunskaperna, då är något fel.

 

Med allt det sagt måste vi lärare ändå alltid stå med rak ryggrad och värna elevernas rätt till kunskap och göra vårt yttersta i förhållande till vår verklighet, inklusive att belysa kunskapskravens dilemma. Eller som de yrkesetiska principerna säger:

“Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande”.

Kom ihåg att vi lärare aldrig kan gömma oss bakom ett kunskapskrav.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s