Lärstilarnas återkomst?

Den senaste tiden har jag allt oftare stött på begreppet lärstil när jag läst skolrelaterade texter. Det är inte heller var som helst som begreppet lyfts utan myndigheter som SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten), Skolinspektionen och Skolverket har publicerat artiklar (t.ex. här, här, här, här och här) i ämnet och det kan för många lärare betraktas som vägledning.

Lärstilar är, för er som inte minns, ett begrepp som framförallt var i ropet under första halvan av 2000-talet men sedan stötte på kritik och sedan på de flesta håll försvann ur rampljuset. Än mer undanskymt blev lärstilar sedan John Hattie genom sin meta-studie (Visual learning) avvisade lärstilar vars effektivitet inte stöds av några bevis (se Hattie, Synligt lärande för lärare, 2012, s. 60). Hattie skriver att lärstrategier är viktigare, det som tar eleven från det den redan vet/kan inom ett område till ny/ökad kunskap inom det området, något som också går hand i hand med Vygotskijs idéer om den proximala utvecklingszonen och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.

När nu myndigheter som Skolinspektionen, i sitt bedömningsunderlag (s. 2) då de kartlägger undervisningen vid inspektioner, använder parametern lärstilar som något läraren ska anpassa undervisningen till funderar jag givetvis om detta på senare tid fått stöd i någon forskning som är accepterad?

Jag ställde frågan via Twitter till Skolinspektionen och blev hänvisad enligt bilden nedan:

Skärmklipp 2015-05-15 16.43.30

Det är alltså innehållet i den här artikeln som ligger till grund för vad Skolinspektionen bedömer vid sina inspektioner. Samtidigt skriver Skolinspektionen att “lärstil” har många definitioner och att det finns 70 olika modeller. Min stilla undran är om ens någon av modellerna är värd att ta hänsyn till och som har stöd i accepterad forskning och i så fall vilken och varför? En annan fråga är om dessa 70 olika modeller alla är lika relevanta eller om Skolinspektionen egentligen har en specifik modell de utgår från?

Skolverket kom också in i diskussionen om lärstilar på Twitter och skrev följande:

“Begreppet lärstil är ett forskningsområde i sig eftersom det finns väldigt många definitioner på vad det är. I artikeln som är publicerad på våra forskningssidor så poängteras att lärstilar kan vara ett hjälpmedel till att anpassa undervisningen till varje elevs behov oavsett exempelvis fysiska förutsättningar i skolmiljön. Det handlar inte om att man som lärare ska begränsa sin undervisning efter ett ”lärstilstänk” utan att det kan vara ett av många hjälpmedel.”

Några rader längre ned på Skolverkets skolutvecklingssidor finns den här artikeln. I den står: “Tvärtemot mångas uppfattningar är det inte särskilt effektivt med kompensatorisk undervisning. Det är inte heller en effektiv undervisningsstrategi att utgå från att elever har olika lärstilar såsom visuell, spatial, lingvistisk eller kinestetisk, menar Håkansson och Sundberg. Men det är viktigt att all undervisning präglas av variation, utmaningar och erfarenhetsutbyte”.

Jag tror aldrig jag stött på forskning som menat att variation i undervisningen inte är viktigt. Båda ovan nämnda texter från Skolverkets hemsida behandlar vikten av variation i undervisningen. Däremot är de två ovan nämnda texterna motstridiga på ett område, om lärstilarna.

Om man vidare tittar vad det är för artikel som publicerats på Skolverkets hemsida tar den utgångspunkt i Lena Boströms forskning vilken har jämfört elevers och lärares preferenser gällande lärstilar. Observera att redan här kan skönja att en specifik lärstilsmodell är vald i den studien. Boström säger också att “Det finns många olika och motstridiga teorier om och modeller för lärstilar”. Samtidigt menar Boström att “Utgångspunkten i teorierna är att alla kan lära sig och att det finns individuella och gruppbaserade skillnader i hur individer lär sig nya saker och upplever en lärandemiljö”. Det intressanta blir sålunda att reda ut vilken modell som Boström baserar sina undersökningar på. Den text som Skolverkets artikel refererar till är denna text. Där framgår med all tydlighet att det är Dunn och Dunn-modellen Boström utgår från i sin forskning.

Därmed tycker jag det är konstigt att Skolinspektionen hänvisar till att det finns 70 olika modeller. Det är tydligt vilken modell som såväl Skolinspektionen och Skolverket refererar till (Dunn och Dunn-modellen). Det är ju också utifrån den modellen resultaten i undersökningen baserats på och inte någon av de 69 andra (se s. 11 i Boströms artikel).

Dunn och Dunns lärstilsmodell är kritiserad på många håll och av många olika anledningar. John Hattie exkluderade till och med flera undersökningar i sin meta-studie då de ansågs innehålla för många fel (läs t.ex. s. 196 här). Mer om anledningarna till kritiken kan läsas i “Meta-analytic validation of the Dunn and Dunn model of learning style preferences: a critique of what was Dunn.

Ytterligare en genomgång av Dunn och Dunns lärstilsmodell finns i “Learning styles and pedagogy in post-16 learning – A systematic and critical review“. Både fördelarna och nackdelarna liksom förklaringar på vilka överdrivna anspråk modellen gör kan läsas på s. 32-35 här. Noterbart är att författarna till denna kritik av modellen drar slutsatsen att modellen gör överdrivet anspråk på (se tredje punkten):

Skärmklipp 2015-05-15 13.59.19

För att återknyta till inledningen av den här bloggposten är det ju precis det som Skolverket via sin artikel hävdar och som Skolinspektionen sedan kontrollerar att lärare tar hänsyn till i sin undervisning. Om dessa myndigheter inte menar att man som lärare ska binda upp sig till något lärstilstänk kanske det är olyckligt att binda upp artiklar på begreppet lärstil, med tanke på dess historia. Jag frågade därför Skolinspektionen på Twitter om de hade några planer på att byta ut begreppet i sina bedömningsunderlag mot t.ex. begreppet strategier och fick då följande svar:

Skärmklipp 2015-05-15 17.35.24

Slutligen vill jag citera Per Kornhall som i sin blogg i nättidningen Skolvärlden skriver att ”Lärarkåren måste vara på tårna och fråga: Vilken vetenskap?”. Jag önskar också att Skolverket och Skolinspektionen liksom SPSM tar del av den samlade forskningen på området, inklusive kritiken, och funderar hur de fortsättningsvis vill använda begreppet i sin vägledning och stöttning av lärare.

Ytterligare läsning om lärstilar:

Filmklipp som förklarar varför lärstilar inte fungerar:

 

Uppdatering: Numera (hösten 2015) finns inte ordet lärstil längre i Skolinspektionens material vid inspektioner. Även SPSM har plockat bort ordet i sina reviderade skrifter. Sist men inte minst har även Skolverket reviderat sin hemsida och tagit bort artikeln om lärstilar.